Intro till livsloppet

Livsloppspsykologi handlar om många olika teorier för att beskriva en människas livslopp. Det jag tog upp om spädbarn i förra inlägget är bara en enormt liten av all teori som finns om spädbarn. Och det ser likadant ut i andra perioder i livet. Sen när alla dessa kombineras så får man en meta-teori (en teori om teorier) som då baseras på de teorier som då tillsammans täcker upp för hela människans livslopp. 

Anknytningsteori har tidigare setts att mest passa in på barn och föräldrar i samspel för att ta reda på vilken relation de har, och vilka konsekvenser det får för barnets framtida relationer. Men enligt detta nya sätt att tänka och samla många teorier för att undersöka livsloppet så kan man ta delar från ett område och applicera på ett annat. Exempelvis kan man ta teorierna från ankytning och applicera det på anknytning i vuxen ålder. Paul Baltes kom med ett meta-teoretiskt perspektiv om ni vill gå djupare in på det.

Enligt Baltes är målet med livsloppsteorin att identifiera pricniper för livslång utveckling. Även att jämföra individers utveckling för att se skillnader och likheter. Detta genom att kolla på hur mycket plastisitet individer visar upp i olika utvecklingsmöjligheter och hur det tar i uttryck. Med plasticitet menas hur lätt anpassning och förändring kan ske, oftast fysiskt i hjärnan, hög plasticitet är lätthet till förändring, och tvärtom.  Livsloppsteorin är alltså en personcentrerad ansats som syftar i att förstå människans utveckling som har ett fokus på anpassning som drivkraft bakom utvecklingen.

Utveckling börjar med befruktning och slutar med döden. Förr i tiden trodde man att utvecklingen skedde i tidig barndom och sen efter tonåren var allt fast och bestämt. Men nu vet man att utveckling sker från födseln och människor kan alltid utvecklas och ändras fram tills vi dör. Modern utvecklingspsykologi menar att det är felaktigt antagande att utvecklingen börjar med barn- och ungdomspsykologi.

Det är svårt att hitta mekanismer eftersom det finns en oerhörd komplexitet när det gäller livsloppet. Både ett väldigt brett område samt många teorier som påverkar varandra. Därför räcker det inte med anknytningsteori endast för att beskriva livsloppet, exempelvis.

Kontext är viktigt som i de tidigare saker jag tagit upp. När det gäller livsloppet är det arv och miljö interagerar i utvecklingen. Ett annat kontext är tiden som forskningen utspelar sig i. Livet på 60-talet och 80-talet skiljer sig stort från livet idag. Tonåringar existerade inte ens innan 50-talet. Mer tekniskt kallas fokus på tidkontextet för normativ ålders- och historierelaterad påverkan, även ickenormativ påverkan.

Normativ påverkan kan vara av typen biologisk, psykologisk och social, som då inträffar vid en bestämd ålder i vanliga fall. Exempel kan vara språkutveckling, pensionering, könsmognad. Normativa är de eftersom majoriteten går igenom dessa utvecklingssteg. Normativa steg har störst påverkan ju tidigare i livet de gås igenom. Historierelaterade normativa steg är sådana som de som är födda i samma tid går igenom, som ett krig eller en epidemi eller framgångar såsom medicinska eller tekniska. Grupper om individer som fötts i samma tid kallas för kohorta. En kohort grupp som föddes på 30-talet kanske är uppfostrade till att klara sig själva under krigstider och därmed mer självständiga än dagens generation. I jämförelse är dagens generation mer narcissistisk, men en intressant konsekvens av detta är att den äldre generationen är mer neurotisk. Kohorta effekter har störst påverkan i tonåren. Levde man i en hippie-generation i tonåren är man sannolikt hippie-for-life och pågick andra världskriget under ens tonårsperiod så är man mer tillbakadragen och självständig.

Motsatsen till normativ är logiskt nog icke-normativ. Dessa är unika händelser som inträffar i en människas liv, erfarenheter som individen inte delar med de allra flesta (lottovinst, skola om sig, skilsmässa, sjukdom, olyckor). De påverkar eftersom de bryter ett förväntat utvecklingsförlopp, gör livssituation och framtiden oförutsägbar. Beroende av den kontextuellt historiska perspektivet, eftersom det som är norm förändras. Grad av inflytande styrs av när det händer, och vad som blir påverkad. Detta kallas social turning point. Denna påverkan ökar linjärt när åldern ökar, exempelvis har en sjukdom eller skilsmässa i högre ålder en större påverkan än om det sker under de tidiga vuxenåren. Det kan diskuteras om det sammanfaller med minskat motstånd mot fysiska åkommor och att det är svårare att gifta om sig ju äldre man är, statistiskt sett. 

Tidigare i livet kompenserar man brist på erfarenhet genom att vara snabb.

Spädbarn under utveckling

Denna terminen kommer vi ha fokus på livsloppet. Utvecklingspsykologi för hela slanten där oktober handlar om småbarn, november om tonåringar och december om vuxna.

Språkmässigt kommer engelskans infant från latinets infans som betyder “en som inte talar”. Och språkmässigt ur barnets perspektiv finns det en del intressanta saker att ta upp, men ni får fortsätta läsa lite till först.

Denna perioden är ju då mellan 0-2 år. Det är en speciell tid då takten för utveckling är oöverträffad i denna perioden jämfört med senare i livet. Hjärnan är full av öppna kopplingar mellan alla möjliga områden. När barnet åldras så “dör” oanvända nervbanor ut och en mer specialiserad hjärna formas. De kopplingar som finns kvar blir supersnabba, men det lir svårare att lära om. Inte omöjligt såklart, bara inte lika lätt. 

Förr i tiden (förra århundradet) var det en helt annan syn på denna grupp. En människa yngre än 2 år är totalt förvirrad och förstår ingenting. Men nu vet vi bättre. Det finns enorm utvecklingspotential (red.anm: i grupparbeten hatas det på min talang att använda säljande ord, så jag passar på nu). Det kan förekomma medfödda förmågor, eller att man lär sig något väldigt tidigt. Människor yngre än 2 år är aktiva i samspelet med omvärlden och sorterar ut relevanta stimuli i realtid.

Vad är stimuli? Tänkte att vissa läsare som inte är vana vid de här begreppen, så kommer lägga tid då och då på att förklara de viktigaste. Stimuli är något som sätter igång en psykisk reaktion. Julklapp är ett stimuli, man blir glad av att se en julklapp. Stimuli behöver inte vara fysiska saker, det kan vara lukter, ljud, känselintryck också. Du kanske hör något som påminner om något du hört i barndomen, och känner samma som du gjorde när du va liten. Ett stimuli kan både vara medvetet och undermedvetet. Att koppla ihop ett stimuli med något annat kallas för betingning, och det kommer jag säkert skriva mer om sen.

Okej, tillbaks till spädbarnen. Fastän barnen är väldigt öppna för att lära sig nya saker så finns det ju såklart omständigheter som är bra och mindre bra för att skapa bra situationer för inlärning. När en situation är trygg och förutsägbar är det optimalt läge för att både våga utforska världen, och få lära sig. Med allt annat förutsägbart så sticker ju det nya ut mer, inte sant? Dessutom behöver barnet levande, aktiva individer att agera med. Det räcker inte med att sätta på en CD med mozart.

Detta område är inte lika beforskat som andra områden. Det är mycket lättare att forska på vuxna som är lättare att kommunicera med till exempel. Även för att tiden ett spädbarn är mottaglig för omvärldens olika stimuli är 10 % av dygnet. Annat är ju sömn, mat, sömn, osv. Metoderna för att forska på spädbarn är dessutom indirekta och väldigt öppna för tolkning. Vi observerar ju ett beteende och försöker gissa vad barnet menar. Med vuxna räcker det att fråga. Även motivationen hos barnet är en avgörande faktor. Allt detta kan möjligt skada en undersöknings trovärdighet.

Att habitueras betyder att man slutat reagera på ett stimuli för att det har lärts in som “vanligt”. Då kan man testa om ett annat stimuli uppfattas som något nytt. Googla “Fagans spädbarnstest”.

 

Nu kommer jag bli lite teknisk med er. Utvecklingen baseras ju på stimuli som kommer från barnets olika sinnen. Perceptionen, synen, är ett av dom och ger förstahandsinformation om omvärlden. Det är starten för alla komplexa kognitiva operationer. Blinda barn (“alternativt seende” för den som är PK) följer därför inte samma utvecklingsmönster som seende. Föreläsaren tipsade om att googla “reading the mind in the eyes” och testa själva. http://socialintelligence.labinthewild.org/mite/

Spädbarn hör redan från 25:e fosterveckan (25:e veckan barnet ligger i magen). Så om ni vill prata med barnet, men känner er lite fåniga, kan ni med gott samvete vänta tills dess. Något som är väldigt intressant är att redan då så är det mänskligt tal som spädbarnet snappar upp lättast. Det finns redan ett medfött fokus på mänskligt tal. Dra iväg ett mail om ni vill ha en längre förklaring på hur vi kan mäta detta.

Den mesta inlärningen sker i interaktionen mellan personer. Detta kallar vi psykologer för intermodal perception. Några exempel på det är syn-hörsel (mammans ansikte samt hennes röst), syn-känsel (stoppar in kantiga objekt i munnen, lär sig hur objekt som känns kantiga ser ut) och syn-rörelse (försöka imitera andras ansiktsrörelser).

Allt spädbarnet tar in från omvärlden via inlärning och intryck måste ju lagras någonstans, annars vore det ingen poäng med något och världen hade gått under. Det är här mentala representationer kommer in i bilden. Kan ses som en “brygga” mellan perception och kognition. Hjälper även barnet att lära sig att tänka om saker, för att kunna det måste först informationen bli tillgänglig i hjärnan. Vi vet inte om denna förmåga är medfödd eller inlärd. Är det dagens samhälle som lär föräldrarna att lära sina barn att tänka på ett visst sätt? Iaf så är detta en början till symboliskt tänkande, som kommer utvecklas till abstrakt tänkande när barnet blir äldre och kan börja älska ironi.

Något praktiskt för att underlätta för barnet är att som förälder betona vikten av kategorier. Bra ni förtydligar kategorier för barnet och lyfter fram och kategoriserar saker ni upplever. Exempelvis alla träd är träd, om barnet pekar på ett träd och ni säger “det är en björk” så får barnet väldigt många olika grejer att hålla fast vid, men om ni förtydligar “det är ett björkTRÄD” så speedar det upp barnets logiska tänkande. Med reservation för ev ändringar.

God eftermiddag och trevlig freud på er!

Emotioner och temperament

Detta inlägg kommer handla om känslor och de sätt som känslor kan yttras på. Även om att tolka känslor och förklara beteende. Emotioner och temperament kanske ses som synonymer. Men det är de inte.

Grundemotioner: Glädje, Äckel, Förvåning, Ilska, Sorg, Rädsla.

De som inte passar in på grundemotionerna kallas sekundära emotioner och består av allt annat, som då kommer inlärt eller från kulturen. Kan vara skuld, skam, stolthet, osv. De kallas för sekundära eftersom de kräver en viss grad av självmedvetenhet och kognitiv utveckling för att förstå.

Emotioners funktion är både att undvika fara, som kan ses som ett arv från våra primitiva förfäder.  Blev man rädd för björnen höll man sig borta. Man blev inte uppäten och kunde spendera resten av kvällen med att föra sina gener vidare. De generna främjar då emotionen rädsla vid avkommors framtida björnkontakt.

Sociala funktioner är också en del av emotioners betydelse. Emotioner kan då användas för att skapa sociala band, eller förmedla information eller för att förstå andra. Exempelvis att visa upp hur roligt gruppen har visar på gemenskap, stärker sociala band. Eller så förmedlar man nåt viktigt genom att sända ut en viss allvarlig (socialt konstruerad sekundär) emotion. Eller så används emotioner som en sekundär kommunikationskanal när man pratar med andra. Det är därför så mycket i samtalet går förlorat när man mailar istället för att prata i telefon, eller prata IRL.

Att låta sig styras av emotioner leder både till väldigt oberäknerligt beteende (utifrån sett), sociala svårigheter, ni förstår grejen. Därför är känsloreglering viktigt. Det kan regleras på olika sätt.

Inre processer är kognition, språk och motorik. Att hantera känslorna genom att prata om dom, tänka annorlunda, räkna till tio, motionera bort agressioner.

Hjälper inte detta så finns det yttre processer att använda sig av, som kommer ifrån omgivningen. Omgivningen kan antingen anpassa sig utifrån individen, eller visa förståelse, eller spegla individens emotioner. Exempelvis kan omgivningen ge barnet som är rasande efter att ha förlorat i ett spel, lite extra space att hantera det på. Omgivningen kan visa att det är naturligt att bli sur när man förlorar i spel. Eller så speglas beteendet. Exempelvis om individen missar en buss och känner stress. Om alla runtomkring blir lika stressade av situationen så tar det “udden av” problemet, och individen känner sig mindre stressad själv.

Emotioner svarar på frågan om VARFÖR individen uppvisar ett (känslostyrt) beteende. “Varför beter sig personen så irrationellt? Jo, den är IRRITERAD änna.”

Temperament svarar på frågan HUR beteendet uppvisas. Inte hur i exakt mening, mer fokus på vilka tendenser det finns. Brukar individen uppvisa beteenden på ett visst sätt, eller inte alls, eller överdrivet, eller nedtystat? Definitionen på temperament är “tendenser som visas tidigt i livet och som är relativt stabila över olika typer av situationer och över tid“. Exempelvis blyghet kan vara ett temperament, personen är blyg vid introduktionen på förskola och blyg i högstadiet och blyg under jobbintervjun.

Om beteende kan det ställas många frågor:

• Varför? => varför emotionerna visas upp, bakomliggande motivation
• Hur? => vilket underliggande temperament som beteendet är ett tecken på
• Vad? => förmågan att visa upp sitt känslotillstånd mha beteende. Vad visar personen upp? Går personen bärsärk eller hytter bara med näven?

För att lättare beskriva temperament kan vi dela upp det i olika dimensioner:

• aktivitetsnivå, påverkas individens aktivitet, blir den passiv eller aktiv?
• emotionalitet, är det lågmälda känslor som visas eller är allt blodigt allvar?
• närvarande/undvikande, gör temperamentet att individen ofta håller sig borta?
• regelbundenhet, hur ofta visar sig temperamentet?
• anpassning, hur väl anpassar individen sitt temperament till omgivningen?

Effekten av temperamentet beror till stor del på hur det matchas med miljön. Om temperamentet är sårbart eller inte beror på omgivningen. Goodness of fit är det magiska tillstånd när tepmeramentet och motivationen matchar omvärldens förväntningar. Man “är som folk”. 

Vid den här tidpunkten kom föreläsaren in på mentalisering. Jag tror det är för att ge exempel på hur man kognitivt (“tankemässigt”) kan reglera emotioner. Det finns ett samband mellan språk och mentalisering. Språkets struktur hjälper mentalisering. Då kan man organisera erfarenheter i mentala termer. Språket är även viktigt för social interaktion. Det räcker inte med passivt mottagande av språk (exempelvis vid CP-skada) för att lära sig interaktion, man måste delta i samtalet (här finns då en svårighet för döva barn). Mind = blown.

Hantera barns temperament skrev jag som lite clickbait för att sno läsare från familjeliv.se, skämt åsido. Mind-mindedness är ett begrepp som kommer tas upp mycket under utbildningen. Det innebär förenklat att man inser att individen man kommunicerar med har ett eget känsloliv fyllt av avsikter, önskningar, behov. Individen är inte en spegling av en själv utan den är en egen individ. Detta är viktigt, för när man identifierar avsikter, önskningar och behov kan man använda detta för att hjälpa individen reglera sina känslor.

Try this at home! Ta 1 st förälder och be denne beskriva sitt barn. Ett lyckat exempel på väl utvecklad mind-mindedness är att föräldern svarar med en beskrivning på just de 3 dimensionerna jag tog upp: avsikter, önskningar, behov. Ett misslyckat exempel är om föräldern börjar beskriva barnets fysiska egenskaper, ålder, att barnet lärt sig gå. Forskning har  visat att föräldrar med hög mind-mindedness har barn med högre mentaliseringsförmåga, tryggare anknytning, bättre språk.

Utvecklingspsykologi är väldigt beroende av hur mycket pengar föräldrarna har och social status. Utan att ens mäta något annat kan rätt så säkra uppskattningar ges. Detta kan låta som en rätt så krass syn men forskning har visat att dessa samband förekommer så ofta att det nästan blir som en sanning. 

Preverbal false belief kan fult sagt förklaras som att man kan inse att andra personer kan tänka fel, innan man lärt sig att prata. Till exempel om person A lägger en boll i låda 1, går ut ur rummet, person B kommer in, flyttar på bollen till låda 2, och A kommer in igen. Kommer då person A leta i låda 1 eller låda 2? Det är runt 15 månaders ålder som barn börjar svara rätt på denna frågan. Svarar med sitt beteende såklart, att titta intensivt mot lådan som barnet antar att den ovetande person A kommer leta i. Personer med Aspergers klarar att förstå verbal false belief om det är i en tydlig expermimentsituation. Men de förstår inte spontan som sker i vardagslivet. De inser inte att person A har en egen inre tankevärld som skiljer sig från den person B har.

Violation of expectation är en teori som säger att barn förstår grundläggande fysiska lagar. Att bollar inte kan färdas genom väggar. Detta förstår barn vid 7 månader, och kan testas genom att kolla på om barnen blir förvånade när man fejkar att bollen visst kan färdas genom väggen. Mao ta inte med någon yngre än 7 månader till en föreställning med Joe Labero.

Obs obs obs så är det såklart ett kulturellt västerländskt dammigt täcke över alla sätt att mäta och gränser i ålder som denna bloggen någonsin kommer ta upp. Ta med ett saltkar.

Tack och hej, temperamentspastej!

Lite om genus och systemfel

Terminen började med ett seminarium i genus. Känns superaktuellt med tanke på vad som dominerar alla nyhetssändningar.

Det jag tog med mig som viktigt var att för att förstå ett område måste man se på det objektivt, se på sin egen situation objektivt. Då forskningsdisciplinen inom psykologi historiskt dominerats av män så har aldrig genusfrågorna belysts eller behövt belysas. De forskarna såg ju samtiden ur sin egen synvinkel. Experimenten var också utförda av män, och även om kontextet oftast var “vita män från medelklass undersöker andra vita män från liknande social bakgrund” togs inte kontextet med i analysen av experimentet. Men nu, 2017, förstår man att kontext är det viktigaste att analysera. Varje teori och varje föreläsning har sitt ursprung i ett kontext. Och det är inte förrän man förstår kontextet som man objektivt kan ta till sig informationen och tolka den rätt.

Ett exempel på detta är om studenter på psykologprogrammet gör ett experiment om hur “dagens ungdomar” reagerar på stress, och de som är frivilliga deltagare är studenter på psykologprogrammet. En rätt så enformig grupp. Är man naiv kan man dra en slutsats på hur “dagens ungdomar” reagerar på stress, men i själva verket ska kontext tas med i tankarna och krasst nog blir det “dagens studenter på psykologprogrammet” istället. Viktigt med kontext.

Det universalistiska perspektivet är faktumet jag nämnde ovan, att forskning/teorier om män oftast generaliseras till att handla om människor generellt.

Diagnoser kan sättas som en påverkan av kontextblindhet. Ett stökigt barn stämplas med ADHD, när man inte tar in att kontextet är en orolig hemmiljö som skapar oerhörd otrygghet. I det kontextet kanske barnets beteende mer är en naturlig reaktion, än en diagnos. Historiskt sett har diagnoser används för att kontrollera människor.

Intersektionalitetsperspektiv togs också upp på föreläsningen. Med det menas hur olika grupper av individer i en undersökning, hur de interagerar med varandra. Nu kommer wikipedia och räddar mig med förklaringen att “intersektionalitet är en sociologisk kritisk teori och avser studiet av diskriminering och förtryck i snittet eller skärningen (engelska intersection) mellan maktrelationer baserade på etnicitet, kön, klass, sexuell läggning, religion, ålder, funktionsvariation och sjukdom.”

Feministisk psykologi har ett fokus på egalitarianism som är ett fint ord för att människor är lika värda och det faktumet ger dem lika stora rättigheter och möjligheter. Närliggande till feministisk psykologi är anti-rasistisk psykologi och community psychology.

Community psychology är ett område som fokuserar på individens kontext både inom den närmsta gruppen, och inom samhället i stort. Det fokuserar också på relationen mellan individen och gruppen och samhället. De vill förstå hur samhället i stort, men även mindre grupper och organisationer, påverkar individens livskvalité.

Diagnosticera systemet istället för individen. Just detta blev lite av en eye-opener för mig. Det kan ju vara systemet som har ett inbakat fel som ger upphov till att problem uppstår. T.ex. en organisationsstruktur som gör att receptionisten har en arbetsbelastning på 200 %. Hen kanske inte alls har en benägenhet att bli utbränd eller deprimerad, men belastningen gör det. Byter man ut personen så kommer samma sak ske igen, på grund av att det är systemet som belastar. Därför bör man istället ställa diagnosen på systemet och sen ändra om strukturen och beslutsfattningen.

Mentalism innebär det jag tog upp ovan, begreppet försöker belysa psykiatrifieringen av människor. Att det plötsligt är “inne” att leta efter diagnoser hos människor, och inte hos systemen istället. Detta visar att kontexet är extra viktigt. Utan kontext hade man 10 gånger av 10 diagnosticerat personen och sen hade de varit klart. Men med ett kontext som t.ex. rörig jobbsituation så är inte längre personers beteende en reaktion på “diagnosen” utan en reaktion på systemet som i sin tur har en diagnos. Motsatsen till mentalism är sanism, som menar att man ska vända på psykiatrifieringen av människor och istället fokusera på systemen det är fel på. (Red.anm: Detta kommer från en systemvetare).

Hej!

Jag går första terminen på Psykologprogrammet. Tanken bakom denna bloggen är att sammanfatta det jag lär mig av föreläsningarna. Både som ett sätt att tillfredsställa alla hobbypsykologer och mitt behov av uppmärksamhet, även att det är en väldigt bra studieteknik för mig. Jag lär mig allra bäst när jag måste förklara det jag ska lära mig för andra.

Det ni kan se fram emot i denna blogg är att följa allt det jag får lära mig, och på kuppen lära er saker själva.

Bloggens tema kommer från moralkaka, som jag trodde var något positivt. Men som tydligen betyder “predikande uppläxning”. Tycker nog Mentalkaka låter tillräckligt catchy för att få vara arbetsnamnet på bloggen sålänge iaf! 🙂

Hejdå och god freud på er!