Lite om genus och systemfel

Terminen började med ett seminarium i genus. Känns superaktuellt med tanke på vad som dominerar alla nyhetssändningar.

Det jag tog med mig som viktigt var att för att förstå ett område måste man se på det objektivt, se på sin egen situation objektivt. Då forskningsdisciplinen inom psykologi historiskt dominerats av män så har aldrig genusfrågorna belysts eller behövt belysas. De forskarna såg ju samtiden ur sin egen synvinkel. Experimenten var också utförda av män, och även om kontextet oftast var “vita män från medelklass undersöker andra vita män från liknande social bakgrund” togs inte kontextet med i analysen av experimentet. Men nu, 2017, förstår man att kontext är det viktigaste att analysera. Varje teori och varje föreläsning har sitt ursprung i ett kontext. Och det är inte förrän man förstår kontextet som man objektivt kan ta till sig informationen och tolka den rätt.

Ett exempel på detta är om studenter på psykologprogrammet gör ett experiment om hur “dagens ungdomar” reagerar på stress, och de som är frivilliga deltagare är studenter på psykologprogrammet. En rätt så enformig grupp. Är man naiv kan man dra en slutsats på hur “dagens ungdomar” reagerar på stress, men i själva verket ska kontext tas med i tankarna och krasst nog blir det “dagens studenter på psykologprogrammet” istället. Viktigt med kontext.

Det universalistiska perspektivet är faktumet jag nämnde ovan, att forskning/teorier om män oftast generaliseras till att handla om människor generellt.

Diagnoser kan sättas som en påverkan av kontextblindhet. Ett stökigt barn stämplas med ADHD, när man inte tar in att kontextet är en orolig hemmiljö som skapar oerhörd otrygghet. I det kontextet kanske barnets beteende mer är en naturlig reaktion, än en diagnos. Historiskt sett har diagnoser används för att kontrollera människor.

Intersektionalitetsperspektiv togs också upp på föreläsningen. Med det menas hur olika grupper av individer i en undersökning, hur de interagerar med varandra. Nu kommer wikipedia och räddar mig med förklaringen att “intersektionalitet är en sociologisk kritisk teori och avser studiet av diskriminering och förtryck i snittet eller skärningen (engelska intersection) mellan maktrelationer baserade på etnicitet, kön, klass, sexuell läggning, religion, ålder, funktionsvariation och sjukdom.”


Feministisk psykologi har ett fokus på egalitarianism som är ett fint ord för att människor är lika värda och det faktumet ger dem lika stora rättigheter och möjligheter. Närliggande till feministisk psykologi är anti-rasistisk psykologi och community psychology.

Community psychology är ett område som fokuserar på individens kontext både inom den närmsta gruppen, och inom samhället i stort. Det fokuserar också på relationen mellan individen och gruppen och samhället. De vill förstå hur samhället i stort, men även mindre grupper och organisationer, påverkar individens livskvalité.

Diagnosticera systemet istället för individen. Just detta blev lite av en eye-opener för mig. Det kan ju vara systemet som har ett inbakat fel som ger upphov till att problem uppstår. T.ex. en organisationsstruktur som gör att receptionisten har en arbetsbelastning på 200 %. Hen kanske inte alls har en benägenhet att bli utbränd eller deprimerad, men belastningen gör det. Byter man ut personen så kommer samma sak ske igen, på grund av att det är systemet som belastar. Därför bör man istället ställa diagnosen på systemet och sen ändra om strukturen och beslutsfattningen.

Mentalism innebär det jag tog upp ovan, begreppet försöker belysa psykiatrifieringen av människor. Att det plötsligt är “inne” att leta efter diagnoser hos människor, och inte hos systemen istället. Detta visar att kontexet är extra viktigt. Utan kontext hade man 10 gånger av 10 diagnosticerat personen och sen hade de varit klart. Men med ett kontext som t.ex. rörig jobbsituation så är inte längre personers beteende en reaktion på “diagnosen” utan en reaktion på systemet som i sin tur har en diagnos. Motsatsen till mentalism är sanism, som menar att man ska vända på psykiatrifieringen av människor och istället fokusera på systemen det är fel på. (Red.anm: Detta kommer från en systemvetare).

Leave a comment