Denna terminen kommer vi ha fokus på livsloppet. Utvecklingspsykologi för hela slanten där oktober handlar om småbarn, november om tonåringar och december om vuxna.
Språkmässigt kommer engelskans infant från latinets infans som betyder “en som inte talar”. Och språkmässigt ur barnets perspektiv finns det en del intressanta saker att ta upp, men ni får fortsätta läsa lite till först.
Denna perioden är ju då mellan 0-2 år. Det är en speciell tid då takten för utveckling är oöverträffad i denna perioden jämfört med senare i livet. Hjärnan är full av öppna kopplingar mellan alla möjliga områden. När barnet åldras så “dör” oanvända nervbanor ut och en mer specialiserad hjärna formas. De kopplingar som finns kvar blir supersnabba, men det lir svårare att lära om. Inte omöjligt såklart, bara inte lika lätt.
Förr i tiden (förra århundradet) var det en helt annan syn på denna grupp. En människa yngre än 2 år är totalt förvirrad och förstår ingenting. Men nu vet vi bättre. Det finns enorm utvecklingspotential (red.anm: i grupparbeten hatas det på min talang att använda säljande ord, så jag passar på nu). Det kan förekomma medfödda förmågor, eller att man lär sig något väldigt tidigt. Människor yngre än 2 år är aktiva i samspelet med omvärlden och sorterar ut relevanta stimuli i realtid.
Vad är stimuli? Tänkte att vissa läsare som inte är vana vid de här begreppen, så kommer lägga tid då och då på att förklara de viktigaste. Stimuli är något som sätter igång en psykisk reaktion. Julklapp är ett stimuli, man blir glad av att se en julklapp. Stimuli behöver inte vara fysiska saker, det kan vara lukter, ljud, känselintryck också. Du kanske hör något som påminner om något du hört i barndomen, och känner samma som du gjorde när du va liten. Ett stimuli kan både vara medvetet och undermedvetet. Att koppla ihop ett stimuli med något annat kallas för betingning, och det kommer jag säkert skriva mer om sen.
Okej, tillbaks till spädbarnen. Fastän barnen är väldigt öppna för att lära sig nya saker så finns det ju såklart omständigheter som är bra och mindre bra för att skapa bra situationer för inlärning. När en situation är trygg och förutsägbar är det optimalt läge för att både våga utforska världen, och få lära sig. Med allt annat förutsägbart så sticker ju det nya ut mer, inte sant? Dessutom behöver barnet levande, aktiva individer att agera med. Det räcker inte med att sätta på en CD med mozart.
Detta område är inte lika beforskat som andra områden. Det är mycket lättare att forska på vuxna som är lättare att kommunicera med till exempel. Även för att tiden ett spädbarn är mottaglig för omvärldens olika stimuli är 10 % av dygnet. Annat är ju sömn, mat, sömn, osv. Metoderna för att forska på spädbarn är dessutom indirekta och väldigt öppna för tolkning. Vi observerar ju ett beteende och försöker gissa vad barnet menar. Med vuxna räcker det att fråga. Även motivationen hos barnet är en avgörande faktor. Allt detta kan möjligt skada en undersöknings trovärdighet.
Att habitueras betyder att man slutat reagera på ett stimuli för att det har lärts in som “vanligt”. Då kan man testa om ett annat stimuli uppfattas som något nytt. Googla “Fagans spädbarnstest”.
Nu kommer jag bli lite teknisk med er. Utvecklingen baseras ju på stimuli som kommer från barnets olika sinnen. Perceptionen, synen, är ett av dom och ger förstahandsinformation om omvärlden. Det är starten för alla komplexa kognitiva operationer. Blinda barn (“alternativt seende” för den som är PK) följer därför inte samma utvecklingsmönster som seende. Föreläsaren tipsade om att googla “reading the mind in the eyes” och testa själva. http://socialintelligence.labinthewild.org/mite/
Spädbarn hör redan från 25:e fosterveckan (25:e veckan barnet ligger i magen). Så om ni vill prata med barnet, men känner er lite fåniga, kan ni med gott samvete vänta tills dess. Något som är väldigt intressant är att redan då så är det mänskligt tal som spädbarnet snappar upp lättast. Det finns redan ett medfött fokus på mänskligt tal. Dra iväg ett mail om ni vill ha en längre förklaring på hur vi kan mäta detta.
Den mesta inlärningen sker i interaktionen mellan personer. Detta kallar vi psykologer för intermodal perception. Några exempel på det är syn-hörsel (mammans ansikte samt hennes röst), syn-känsel (stoppar in kantiga objekt i munnen, lär sig hur objekt som känns kantiga ser ut) och syn-rörelse (försöka imitera andras ansiktsrörelser).
Allt spädbarnet tar in från omvärlden via inlärning och intryck måste ju lagras någonstans, annars vore det ingen poäng med något och världen hade gått under. Det är här mentala representationer kommer in i bilden. Kan ses som en “brygga” mellan perception och kognition. Hjälper även barnet att lära sig att tänka om saker, för att kunna det måste först informationen bli tillgänglig i hjärnan. Vi vet inte om denna förmåga är medfödd eller inlärd. Är det dagens samhälle som lär föräldrarna att lära sina barn att tänka på ett visst sätt? Iaf så är detta en början till symboliskt tänkande, som kommer utvecklas till abstrakt tänkande när barnet blir äldre och kan börja älska ironi.
Något praktiskt för att underlätta för barnet är att som förälder betona vikten av kategorier. Bra ni förtydligar kategorier för barnet och lyfter fram och kategoriserar saker ni upplever. Exempelvis alla träd är träd, om barnet pekar på ett träd och ni säger “det är en björk” så får barnet väldigt många olika grejer att hålla fast vid, men om ni förtydligar “det är ett björkTRÄD” så speedar det upp barnets logiska tänkande. Med reservation för ev ändringar.
God eftermiddag och trevlig freud på er!
Mentalkaka.se 